Dagen började med en härlig morgonpromenad. Jag börjar komma in i lunk-känslan där fötterna knatar på av sig själv medan huvudet rensas på all stress och förbereder sig för en härlig ny dag. En bra vana det här. Frukosten smakar extra bra efteråt!
Om morgonen började lugnt och stilla så slutade den med världens träningsvärk. Mitt mål var en Cykel 90 klass. För första gången skulle jag få joina "coola klubben". De där spinningtjejerna/killarna som i sina spinningskor vaggar ut till cykelsalen och självsäkert klickar i skorna och cyklar som om hin håle själv var efter dem. Jag har nämligen i tidig födelsedagspresent fått ett par fina spinningskor. Mäkta stolt var jag, Tour De France here I come eller något... Iaf, även om jag i tankarna stod med segerpokalen i hand hade jag tillräckligt med vett att komma lite tidigare för att i ensamhet hinna bekanta mig med cykel. God dag yxskaft liksom. Salen var redan ockuperad av en handfull entusiaster som trampar på och det tar mig cirka 2 sekunder att inse av jargongen att dessa tillhör högre skiktet av "coola klubben". Självklart väljer cykeln att krångla till den graden att en kille efter en stund snällt hjälper mig att lossa på ett vred...hm....sedan tar det mig 10 minuters krångel, tittande, testande, tyst svärande och allmän uppgivenhet att komma på hur man klickar i skorna. Kunde lika gärna ha "newbie" tatuerat i pannan på mig. (Med största sannolikhet reagerade säkert ingen på att jag hade lite problem, men då jag har lite av en "göra-bort-mig-inför-folk-fobi" kändes det större i min skalle.)
Iaf, cykeln är inställd, skorna iklickade, vattenflaskan fylld och energin på topp. Här ska det spinnas! Och herre min gud vad jag fick kämpa. Jag har aldrig tidigare kört en 90 minuters klass och denna var supertuff! En svartpistad backe med en ettrig (men väldigt duktig) pitbull i hasorna. 3 enorma backar där "återhämtningen" oftast bestod i tungt trampande ståendes :) . Halvvägs igenom var jag helt övertygad om att klockan gick för sakta. Men, som instruktören skrek med jämna mellanrum "det är bara vilja som gäller, musklerna orkar!" Benen var smått möra efteråt. Men med ett leende från öra till öra vaggade jag med övriga cyklister ut ur salen, jag hade nu initierats i "coola klubben"....
PS. Det är STOR skillnad att spinna med riktiga spinningskor. Går knappt att jämföra. Man kan ta i på ett helt annorlunda sätt och lägga på mycket högre växel. Fötterna domnar heller inte av som mina tenderade att göra i "korgarna". Så ett tips, vill du satsa på spinning så investera i ett par skor. You'll never go back. DS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar